Inside från Försäkringskassan

Kvinnan som sitter mitt emot mig är i trettioårsåldern, mörk och ganska vacker, men hon ser trött och lessen ut. Vi befinner oss i ett ogästvänligt och trångt besöksrum på Försäkringskassan. Jag hämtar några plastmuggar och en kanna vatten för att lätta upp lite.

Hon heter Giro och har varit sjukskriven för depression senaste halvåret. Jag är ny som handläggare av sjukpenningärenden och har läst in mig på hennes ärende. Jag har kallat Giro till ett samtal för jag tror just nu att de flesta sjukskrivna som har diagnosen depression är lite pjoskiga och lata och borde kunna arbeta. Man känner sig trött och har ingen lust att gå till det trista arbetet, sängvärmen är magnetiskt skön och jobbet långt borta. Lyfter på luren och gör sjukanmälan. Efter två veckors sjukdom måste man gå till doktorn.

Doktorn verkar snäll och förstående och har ett inplastat kort med frågor och poäng som ska hjälpa till med diagnosen. Sömnsvårigheter, planer på självmord, har du tänkt ut hur du ska ta livet av dig, aptitlös? Det är bara att pricka in rätt svar så kommer man iväg med en tremånaders sjukskrivning för depressiv episod. Den kan lätt förlängas och man slipper gå till arbetet.

Giro är hålögd och gäspar till synes omotiverat under mötet. Hon sa när vi satte oss att hon kanske skulle gäspa, det hör till hennes sjukdom. Giro arbetar några timmar i butik varje morgon, hon har tre småbarn och en man som jobbar natt som busschaufför. Han är en drummel. Hjälper inte till hemma, kräver bara mat och rena lakan, barnen bryr han sig inte om. När det sista barnet föddes för några år sedan blev situationen för Giro olidlig. Hon arbetade då heltid, men orkade inte med barnen, hemmet, maken och stressen och gick till vårdcentralen.

Jag ser och hör att Giro inte är nån som vill slippa arbeta, hon har ett helvete och det är hennes man som orsakar det och hennes sjukdom. Jag frågar Giro om hon inte vill skiljas och hon säger att så gör man inte i hennes familj. Jag säger att men nu är vi i Sverige. Giro tittar lite frågande på mig, är det uppskattning i blicken? Har doktorn eller kuratorn på vårdcentralen frågat om hennes hemförhållanden? Nej, hon har bara fått frågor om sin depression och hur länge hon behöver sjukintyg. Du behöver ju hjälp att slippa din plågoande, har du inte tagit upp det? Nej, ingen har frågat.

Φ

Moa är 28 år och nyutexaminerad lärare. Moa börjar sin första lärartjänst på en privat Stockholmsskola vårterminen 2006. I klassen finns 18 elever. Moa är mycket ambitiös och etablerar god kontakt med elever och skolledning. När höstterminen sen börjar har skolan dock fyllt på klassen med tio nya elever. Moa klarar inte av att hantera klassen, där finns nu ett halvdussin störiga ungar som enligt Moa saboterar undervisning och samvaro. Moa är förtvivlad och sjukanmäler sig för stress och olust.

Jag kommer in i fallet när Moa haft sjukpenning ett halvår och jag bedömer som tjänsteman l att Moa saknar rätt till fortsatt sjukpenning. Det handlar för Moa om en konflikt på arbetsplatsen och sådana får man ingen sjukpenning för, det har Riksdagen beslutat. Sen må man tycka synd om Moa och andra i liknande situationer. Jag träffar Moa, rektor och en läkare från företagshälsan. Moa är mycket nedstämd. Skolan har inte hittat någon godtagbar lösning på problemen och Moa har inte samarbetet utan vägrat komma till skolan.

Jag säger det är förståeligt att Moa varit deprimerad under några veckor, men att Moa nu bör pröva att ta vara på sin investering i lärarutbildningen och stegvis försöka återgå till jobbet. Rektor förklarar att skolan kan hjälpa till med arbetsträning, men Moa är förkrossad och gråter och säger att hon inte kan närma sig skolan utan ångestkänslor. Den enda person hon diskuterar med är sin mamma som hon bor hos. De ska fundera på saken några dagar och återkomma.

Φ

Anita arbetar som vårdare på ett kommunalt äldreboende. Kommunen beslutar att skära ned verksamheten vid äldreboendet och flytta en stor del av personalen till en annan enhet. Tydlig information ges de anställda om detta både skriftligt och vid ett personalmöte. När beskedet kom sjukanmälde sig Anita i protest.

Vid ett möte jag har med Anita, hennes advokat, hennes doktor och två av hennes chefer säger sig Anita kunna ta vilket jobb som helst, men samtidig ställer hon villkor och verkar bara vilja börja jobba på den nya enheten dit hennes tidigare arbetskamrater flyttat. Anita verkar under mötet något splittrad, pratar motsägelsefullt och irrar med blicken. Ett solklart fall där ingen sjukpenning ska beviljas. Likväl skriver Anitas doktor ut fler sjukintyg trots att han deltog i mötet där Anita och vi övriga enades om att Anita skulle återgå till arbetet.

Senare tar jag beslutet att Anita har arbetsförmåga och att doktorn har fel och att man inte får sjukpenning för konflikter på arbetsplatsen. Anitas advokat hör av sig och vill överklaga, varsågod det går bra! Han tycker också att han fått för lite plats i mina mötesanteckningar.

Φ

Jag fick aldrig tillfälle att slutföra de här ärendena för min provanställning vid försäkringskassan förlängdes inte. Under en lunch då vi diskuterade vår nye chef, ifrågasatte jag hans lämplighet och pekade på hans oförmåga att fatta beslut. En duktig idiot som satt mittemot mig vid bordet slutade äta, vände upp ansiktet, tittade misstroget på mig och tappade hakan varvid några matbitar föll ned i knät. Efter lunch sprang han till chefen och skvallrade.