Det finns inget Nobelpris i ekonomi

Alfred Nobel angav de fem Nobelprisen i sitt testamente: fysik, kemi, fysiologi eller medicin, litteratur respektive fredsarbete ”åt dem som under det förlupna året hafva gjort menskligheten den största nytta”.

Vetenskapsmannen och humanisten Nobel ville stödja vetenskap och litteratur. Det är därför anmärkningsvärt att Nobelstiftelsen 1968 godkände Riksbankens framställan om ett pris i ekonomi, ett gebit som faller mellan två stolar: politik och religion. På vilket sätt ekonomer eller ekonomiska institutioner skulle ”gjort menskligheten den största nytta” är oklart.

Det är även oklart om ekonomi kan räknas som vetenskap. Det vetenskapliga inslaget i ämnet är teorier av antingen trivial natur, t ex att ett högre pris leder till mindre efterfrågan eller på en så hög abstraktionsnivå att teorin knappast går att verifiera eller pröva empiriskt flera gånger, vilket ju är ett vetenskapens kännetecken.

För människor världen över blir marknadsekonomi i själva verket liktydigt med manipulation, massproduktion av undermåliga produkter, monokulturer och det allvarligaste hotet mot hållbar utveckling och överlevnad. Marknadens inneboende girighet och hysteri (inte vetenskap) i kombination med politik och annan maktutövning praktiseras i stor skala på världens finansmarknader och ser åter ut att drabba enskilda oskyldiga via skattsedeln.

Nationalekonomi borde kallas politisk ekonomi och är det förment objektiva instrument och språk kommersiella intressen och de flesta politiker använder dagligdags i sitt umgänge. Resultatet när allt inte går så bra, är förutom del i ovanstående negativa fenomen också arbetslöshet, nedskärningar och i extremfallen – krig.

Den som reder ut myglet bakom ekonomiprisets tillkomst får kanske inget Nobelpris, men Stora journalistpriset?