40-åriga journalister i riskzonen
Professor emeritus i tyska vid Umeå universitet Kjell-Åke Forsgren skriver 4:e januari -14 i SvD om vilka följder den förda jämlikhetspolitiken fått i skolan. Det handlar om den radikala kvalitetssänkning som påbörjades i grund- och gymnasieskolor på 60-talet och som senare utan uppehåll fortplantat sig in på universitet och högskolor.
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/likhetsdoktrinen-ar-orsaken-till-skolans-kris_8868016.svd
https://www.svd.se/synen-pa-kunskap-ar-skolans-storsta-problem
I mitt föregående inlägg skrev jag om jag oreda, mobbning och dålig disciplin i skolan och vilka följder den miljön får för organisationer, företag och andra som söker kvalificerad utbildad personal.
Kunskaper i enskilda ämnen har i värsta fall ersatts med lull-lull om självförverkligande och fantasier i socialkunskap eller svenska. Krävande ämnen som matte, tyska och fysik tappar deltagare. På (den lyckligtvis nedlagda) lärarhögskolan infördes grupptentor vilka man kunde prata sig igenom eller förlita sig på talföra kamrater i gruppen. Läraren i klassrummet ska enligt ideologin vara en kompis som hjälper till med sökningar på (det otillförlitliga) internet och läxor, prov och tentor får anpassas så att nästan alla klarar dem och får sin examen.
I den här miljön har till exempel journalister och lärare utbildat sig under de senaste fyrtio åren. Det betyder att Sverige har ett underskott på kvalificerade personer inom två yrken som är väsentliga för demokrati och utveckling. Lyckligtvis finns det likväl många duktiga journalister och lärare som gör enastående insatser.
Men, tyvärr det är för få journalister som kan föra logiska resonemang eller ställa uppföljande varför-frågor till sina intervjupersoner. Och denna kår av rätt svaga journalister kommer flera årtionden framöver att påverka nyhetsflöde och mottagarnas världsbilder. Dagens kunniga och kompetenta journalister kommer att märkas och uppskattas, men frågan är väl om deras antal räcker till för att ingjuta tillräcklig kvalitet i alla kanaler och kolumner?
Hur lärarna anpassar sig till normala och ökande kvalitetskrav är ovisst. Med (stoppade) grupptentor i lärarutbildningen är väl lärarlegitimationen närmast ett spel för gallerierna och en eftergift från dåvarande regering till olyckliga lärarfack. Det finns samtidigt tusentals vikarierande formellt obehöriga lärare som är uppskattade av kollegor och elever för att de skapar lugn i klassen och lär ut på ett begripligt sätt. Släpp in fler trygga, säkra vuxna personer som lärare i skolorna, strunta i lärarfackens egoistiska strutsande kring ”behöriga lärare”. Det gäller vår framtid.
Trackbacks